"Vi är i ett samhälle av ”sex” eller snarare ”sexualitet”: maktens mekanismer riktar sig mot kroppen, mot livet, mot det som får det att öka, mot det som stärker arten, dess vigör, dess kapacitet till dominans eller sin förmåga att brukas. Hälsa, avkommor, /../, artens framtid, den sociala kroppens vitalitet, makten talar om sexualiteten och till sexualiteten; denna är inte en markör eller symbol, utan målet och siktet. Och det som skapar dess vikt, det är inte så mycket sin ovanlighet, sin sårbarhet som sitt insisterande, sin lömska närvaro, det faktum att den är överallt både belyst och föraktad."

Detta skrev (typ, jag har översatt mycket slarvigt, får kolla det igen om jag får tid) Foucault i sin första volym av sina böcker om sexualitetens historia. Han menar i samma kapitel att patriarkatets ursprung är att patriarken i det antika samhället hade kontroll över livet och döden. Han valde om ett nyfött barn skulle få leva, eller om det skulle dö.
”Rätt till makt och makt över liv” kallar han (typ, jag har översa…..) kapitlet.
Patriarkatet är alltså ett samhälle där just patriarken är makten, och makten märks i användandet av kroppen, kontrollen av denna.

Fénice i Chrétien de Troyes roman Cligès från 1100-talets Frankrike är kär i just Cligès. Hon är dotter till Tysklands kejsare, Cligès är riddare. Hennes far, patriarken, vill gifta henne med antingen den eller den. Hmm. Man håller möten, rådgivningar – men Fénice har ingen talan. Hon är ju kär i Cligès dessutom, ingen som fadern ens tänkt på. Han har kontroll över hennes kropp och alltså över hennes liv.
Fénice har en guvernant som heter Thessala. Hon ser att Fénice är orolig över sin situation, och börjar agera för att fixa ihop Fénice med Cligès (han är också kär). Kärleksparet är rätt passiva, men de blir ihop till slut efter mycket möda från Thessalas sida; som har genom magi och list lyckats lura patriarken och samhällets konventioner, och parar ihop dem. Det är i min mening hon som är historiens hjälte, eftersom att hon tar handlingen i händerna.
Hon tar kontroll över Fénices kropp, eller kanske hjälper hon Fénice till att göra det själv. Berättelsen slutar med att Fénice proklamerar sin kärlek och vilja till ett jämställt förhållande.
Det är helt enkelt en väldigt intressant, och rätt underhållande, berättelse.

Hur många krönikor och blogginlägg har jag inte läst som vill bevisa varför Beyoncé är feminist. Hon sjunger om pengar och om att kvinnor snurrar jorden och har kvinnligt band och gud vet allt. Och detta är så klart viktigt. Men jag har haft svårt att förhålla mig, för Beyoncé sjunger samtidigt att hon minsann är kvinna, vill ta hand om hus och hem yada yada. Det finns kanske motsägelser här, men spelar det någon roll?

Vi lever alltså i ett patriarkat (jag menar annars hade vi inte ältat Beyoncés feminism i alla dessa texter), i vilket kroppen sätts i sin kontext och ska bidra till samhället. Jag ser det som att Beyoncé är både Fénice och Thessala på samma gång i detta. Hon är fru Carter, älskar sin man bla bla hennes bästa vän jajajjaja, men hon är också Thessala; hon gör ständigt en grej av att ingen annan än hon bestämmer över vem hon ska vara med. To the left, to the left, hörs DIREKT om du är en slyngel! I En varg söker sin pod konstaterades det att det verkar så jobbigt att alltid vara beredd att inte ta någon skit och ja jag håller med. Fy fan vad jobbigt att vara både Fénice och Thessala samtidigt? Hopplöst förälskad och känslostyrd och sårbar samtidigt som listig, slug, magiker och drivkraftig. Ingen rast och ingen ro, om man ska vara en kvinna med kontroll över sitt eget liv.

Beyoncés del i kapitalismen passar ju in här. Hennes förmögenhet av all reklam för hm och pepsi och gud vet allt gör henne, kanske först som just snuskigt förmögen förvisso, mindre beroende av vad samhället kräver. Who run the world? Ja, men pengar och kapital det vet vi ju sedan länge.
Hennes förmögenhet hjälper henne att lite enklare leva ut som Thessala fierce.

 

Sen kan vi gärna diskutera kapitalism.

Man kan tala om Beyoncés vilja att laga mat och hennes små kläder och krälande på scenen hur länge man vill, men den här powern det så ofta talas om när det talas om Beyoncé tror jag helt enkelt består i hennes förmåga att vara Fénice och Thessala – kvinna och patriark. Hon säger själv i filmen HBO gjorde om henne att hon ersatte sin egen pappa som manager (eller tja den som har kontroll vad det nu ger för titel), och att det var extremt svårt - men en nödvändighet för att bli självständig. Det gör det nästan övertydligt hur hon tar över patriarkens roll i sitt eget liv.

Det är så man i grunden blir könlös, och det är just i grunden man gör revolution.

Allt detta ackompanjeras av hennes gedigna och konstanta uppmuntran till kvinnor att ”celebrate themselves” och följa hennes exempel att leva och vara glad och framför allt vara självständig och inte ta någon skit. Hon sa i den där filmen också att hon älskar sin make, det är hennes bästa vän yada yada, men att ingenting kan mäta sig med ett samtal med en annan kvinna. Kvinnor delar erfarenheter och förstår varandra på ett sätt som män aldrig kan. Hon beklagar sig i samma film över hur samhället ger kvinnor och män olika förutsättningar i livet och möjligheter. Men okej, man kan väl kanske klaga på att hon är som folk säger "för perfekt" och sjunger om vigselringar ena dagen och att man måste vara självständig den andra. Och som sagt, uppmuntrar tjejer att följa hennes felfria exempel. För allt det där är nog verkligen skitjobbigt och många tunga bördor på en individs axlar. Ja, men patriarkatet suger. Min fråga är hur man egentligen skulle ta avstånd från det om det nu är möjligt.