Jag tänker testa detta med tumblr, attention whore som jag ju faktiskt är. Jag tänkte att jag kunde skriva om en artikel jag läste förut av Bruno Maurer, som heter “Qui sont les jeunes ? Utilisation de dialogisme dans Présent”. Den rör hur den “lepénistiska” tidningen, dvs den som stödde Le Pen - kort och gott en främlingsfientlig tidning som heter Présent för ett par år sedan ansåg sig vara censurerade i den allmänna debatten. De kände att de inte kunde snacka skit om “invandrarna” så som de ville. Då började de referera till dessa genom att skriva “de unga” (citationstecken ej satta av mig).

Exempel: “Bråk mellan ‘unga’ i Etampes: en död.”

Så här höll de på och lirkade med språket. Vad som skedde i detta systematiska bruk av dessa: “” samt ett ord som väcker vissa konnotationer (som ju alla ord självklart gör) var att man skapade en gräns mellan läsarna av Présent och “de unga”. Det som man associerade till “ung” var associationer man hade (som främlingsfientlig självklart) till “invandrare”.

Varför då ordet “ung”? Bourdieu skriver i sin artikel med titel “La ‘Jeunesse’ n’est qu’un mot” att ordet “ungdom” inte har någon egentlig mening - vi är alltid yngre än och äldre än någon. Att i grunden är det ett ord som öppnar för variation kring hur man ska det klassificera och att det helt enkelt öppnar för manipulation. Maurer skriver att det inte var en slump att man valde just “ung” som ord, då man associerar ungdomen med egna trender, beteenden, sätt att leva och ofta att de har problem att komma in på arbetsmarknaden, att de helt enkelt står utanför sysselsättningen.

Substantivet “yngling” (FÖRLÂT för denna översättning) kom att bli ett adjektiv som karakteriserade “gruppen invandrare”.

För att återkomma till dessa: “”. Varför är de viktiga? Jo, för att de tecknen i detta fall har en funktion att peka ut någon och namnge denna någon - denne Andre. När man väljer att benämna någon annan med citationstecken på det viset som Présent gjorde så för man in denna andra i sin diskurs som något avvikande. Authier-Revuz skriver i sin artikel “Ces mots ne vont pas de soi : Boucles réflexives et non-coïncidences du dire” om hur dessa små tecken ofta skapar en saknad i texten (notera att det finns olika klassifikationer i hur man citerar), ett hål skribenten uppmanar läsaren att fylla. Man hamnar i en situation där läsaren (antagligen omedvetet) drar en slutsats av dessa citationstecken, och dessa är ett sätt för skribenten att ha sin åsikt närvarande i texten.

Anledningen till att, förutom att enbart ge “gruppen invandrare” (herregud) ett nytt namn, men till att även ge dessa ett namn omringat av citationstecken är för att just inkludera denna “nya grupp” in i deras diskurs, att ta in den Andre - och öka avståndet mellan Présent och den Andre; “de unga”.

I Frankrike är främlingsfientlighet ett jättestort problem och senaste nytt är att man försöker göra Jeanne d’Arc till “lepéniste” (tänker på första maj). Inom lingvistiken kan vi se upp till franshennen, men vi borde ju se Frankrike som ett varnande exempel inom andra områden, om en säger.

Jag kom att tänka på detta och på hur man aldrig ska låta sig manipuleras av språkbruk, och på att den Andre finns alltid i din värld och du är den Andre för någon annan. Och nu har jag testat tumblr. <--- Men skaffade blogg istället för det här var tydligen "det längsta som publicerats pâ tumblr" enligt Johanna. Satte, sâ blev det! Kramz.